Två steg från Paradise min vän

Det faktum att mina studentveckor har börjat om en månad är så sjukt. Jag har absolut ingen aning om vart tiden tagit vägen. Känns som alldeles nyss vi klagade över att halva gymnasietiden var kvar och nu står vi här med 37 dagar kvar. Har inte lyckats komma fram till hur jag känner inför detta. Självklart ska det bli skönt att slippa allt plugg och ständiga stress men vad ska hända med livet egentligen? Det är visserligen skönt att veta att jag har jobb efter studenten och jag vet vad jag vill läsa vidare till när den tiden kommer, men det känns som att en del i livet avslutas för att aldrig komma tillbaka och det gillar jag inte riktigt... Men jag är ändå supertaggad, juni månad kommer bli den bästa någonsin! Först Furulunds studentvecka, Sweden Rock, födelsedag, vår studentvecka och midsommar. Kommer bli så kul!

Vill ha en sommar fylld med dessa kvällar. Fina vänner, musik, glädje och utehäng. Det är kärlek.